Vi har introduktion i måleri för de allra yngsta. Kalle målar med rött. Stort och yvigt på pappret. Det kommer färg på handen. Han tittar på det röda och sen på mig. Jag nickar uppmuntrande. Han tar penseln och drar ut den röda färgen på handen.

Vad händer med Kalle i det ögonblicket? En ny upptäckt. Han kan styra den röda färgen, färgen är kall, penselhåren kittlar lite, handen förändras. Hans sinnen taggas. Han tittar på mig igen. Jag ler tillåtande. Han fortsätter sin röda upptäcktsfärd. Ganska snart är han färdig. Jag föreslår att vi ska gå och tvätta penseln.

Vi går till handfatet. Kalle har penseln med den röda färgen i ett stadigt grepp. Ordlöst kommunicerar han med hela kroppen. Ögonkontakten mellan oss känns viktig. Jag pekar på kranen. Han sätter på den med sin röda hand. Kranen färgas röd men Kalle tittar mest fascinerat på det rinnande vattnet och lyssnar till porlet. Jag låter honom titta.

Efter en stund föreslår jag att vi ska tvätta penseln (utmaning). Försiktigt för han toppen av penseln med de nu röda penselhåren mot vattenstrålen. Wow! Vattnet blir plötsligt alldeles rött! Vi gläds tillsammans. Han drar undan penseln och då slutar vattnet vara rött. Han upprepar proceduren många gånger tills färgen i vattnet blir mer rosa än röd. Han bestämmer när vattnet färgas rött och när det blir genomskinligt. Nu sitter bara den röda färgen kvar närmast skaftet. Jag visar honom hur man kan klämma på penseln och då kommer igen mer röd färg i vattnet. Han härmar mig och klämmer tills all färg är borta och vattnet strilar genomskinligt i handfatet igen.

Vi går tillbaka. Kalle ställer sin pensel bland de andra penslarna med borstet uppåt. Tillsammans sätter vi upp hans målning på väggen.

Måleriet på pappret tog 5 minuter, att måla sig på handen 5 min och att tvätta penseln tog 10 min. Vi hade inte bråttom.

Den här utforskande, lekfulla och sinnliga upptäcktsfärden varade ungefär 20 minuter. Kanske kan denna korta, tillåtande stund vara avgörande för Kalles inställning till skapande och måleri i framtiden.

Jag går hem och njuter av att jag har ett så meningsfullt och viktigt jobb. För mig har vår ordlösa dialog och Kalles förundran satt sig som en gnistrande pärla i mitt pedagoghjärta.