Ibland vill jag sticka hål på vissa ord. De är så uppblåsta och viktiga att ingen riktigt vågar ta i dem. Estetik och konst är båda sådana ord. Samtidigt är deras innehåll absolut livsnödvändigt. De behöver få vingar och bygga bon i våra hjärtan och skapa självklara platser i våra liv. Speciellt i förskolan.

Vi har ett mycket positivt arv i förskolan. I förskolan och tidigare på dagis har barn målat, dansat, lekt, sjungit, läst, gjort ramsor, haft drama och rollekar och hittat på sagor. Fantasi, kreativitet och skapande har varit naturliga grundbultar i förskolans verksamhet. Förr planerade vi in aktiviteterna i ett schema för att fylla veckans alla dagar. Nu arbetar vi medvetet med undervisning, processinriktat och transdisciplinärt med såväl estetik som naturvetenskap och teknik.

Det är ingen tillfällighet att fantasi och kreativitet varit så centrala i barnens vardag. Skapandet är centralt i barnens värld, ja egentligen vill jag säga i människan värld, barntiden är bara en indikation på en början av varje människas liv. Naturligt är vi kreativa och skapande varelser. Vi behöver det för vår överlevnad. Likadant med fantasin. Fantasin tränar vår föreställningsförmåga och vårt abstrakta tänkande. Den behöver vi bl a för att leva oss in i olika möjligheter, för empatin och för att lösa problem vi aldrig ställts inför tidigare.

Som pedagog och konstnär i förskolan har jag förmånen att vara del i barnets seriositet inför detta. De tar konsten och estetiken på fullständigt allvar för de känner att det är viktiga och naturliga ingredienser i deras utveckling som människor.

Att våga gå in i en konstnärlig/skapande/estetisk process kan vara såväl omtumlande och avslöjande som rofyllt. Där finns inga facit om hur det ska vara. Där finns inga rätt eller fel, inga mallar, inga påbud. Vi går in i oss själva, hämtar upp tankar och känslor som finns där, använder material och tekniker för att gestalta. Det rummet är heligt och behöver omgärdas med respekt. Och det är det som idag skiljer förskolans mer medvetna pedagogik mot hur vi betraktade skapande på ”dagistiden”.

På dagistiden använde vi mallar, kopior och ifyllnadsövningar i bild. Vi konstruerade tomtar och troll som ”fröknarna” bestämt och vi gjorde förutbestämda rörelser till ett smalt register av sånger och ramsor. Det estetiska var styrt.

Hur kan vi förena det styrda skapandet med det helt fria skapandet till ett skapande som passar kraven i dagens förskola?

Det styrda idag är vår medvetna pedagogiska planering för de estetiska ämnena. Vi behöver undervisa barnen i tekniker, material, begrepp inom dans, musik, bild, poesi, drama och film för att ge dem möjligheter att gestalta sina erfarenheter, idéer, känslor och tankar ur en mångfald av perspektiv. Vi behöver även utmana dem för att utveckla sina uttryck men då med största respekt.

Framförallt behöver vi ge barnen tid att fördjupa sig i de estetiska ämnena för att de själva ska få komma in i ett eget skapande, i en process som gör att de kan få tag i sina alldeles egna unika uttryck utan krav på resultat. Utan att alltid fråga vad det blev eller föreställer.

– Det blev ”bara” ett konstverk – något som fanns inom mig tog gestalt utanför mig. Något som var osynligt synliggjordes, blev tydligare för mig själv.

Med de estetiska uttrycken får vi möjlighet att föra en dialog med oss själva. Vi blir till. Vi växer. Vi blir tydligare. Det är inte KONST-igare än så!

-TIPS!

Från söndag 11 november kan du lyssna på  Förskolepodden om Estetik där jag medverkar. Tack Josefin Malm och Sofie Källhage som gett mig möjligheten att utveckla mina tankar!

I appen Förskola21 kan du lyssna på Christian Eidevald som talar om Skapande tillsammans med Katinka Leo. Vilket underbart sammanträffande!