Det luktar framtid och utveckling. I vinden anar jag doften av nya blommor som spricker upp ur asfalten. Blommor jag inte tidigare skådat och absolut inte vill missa. Den inspirerande växtkraften finns i mitt möte med Pelle Falk och Amanda Edin från Väsby Makerspace.

De besökte Sinneslabbet. Ja, de blev nog t o m lite småfrälsta. Och jag fick äran att föreläsa om Sinneslabbet på konferensen Så funkar det i höstas i Upplands Väsby. Dessutom har jag besökt deras arbetsplats, Väsby Makerspace, som fullkomligen sjuder av IT-aktiviteter för kommunens alla vetgiriga barn och elever. Redan ett framgångsrecept – de vann Innovationspriset 2017 och samarbetar med en rad olika aktörer, bl a Stockholms universitet. Förutom Amanda och Pelle arbetar även Magnus Kortell där.

Kortfattat kan mötet mellan oss beskrivas så här: de har tekniken och jag estetiken. Och att vi ser potentialen av att få in mer av den andres kompetens. Så pass att de vill skapa ett Sinneslabb i Väsby Makerspace! Där ser jag en möjlighet att estetik och teknik kan få ett mer jämlikt förhållande än vad som är brukligt.

Men vad uppstår egentligen i skärningspunkten mellan estetik och teknik?  Ett frågetecken som vi tror kan rätas ut framöver genom att vrida, vända, banka och ifrågasätta begrepp och föreställningar utifrån våra olika kompetenser.

   Men vi tar en bit i taget. En stor del av estetiken i mitt liv finns lagrad i min ateljé så jag tänkte att Pelle och Amanda skulle få ta del av den genom att besöka mig där. Sagt och gjort en dag drog jag fram massor av material, pennor, ritkol, grafitstift, papper, 4DFrame, kryddat med musik. Jag bjöd samtidigt in Mariana Back, intendent på Tekniska Muséet, som också visat stort intresse för Sinneslabbet och arbetet med A:et i STEAM-filosofin. STEAM står för Science, Technology, Engineering, Art & Mathematics.

Ritmaterialet var ”programmerat” av mig – den röda kritan kunde bara göra runda cirklar, grafitpennan zig-zag-linjer, ritkolen kunde göra former och linjer – inget föreställande. Vi ritade med ”fel” hand, med båda händerna samtidigt, bytte plats, gick baklänges. Syftet var att släppa den kontrollerande hjärnhalvan och låta impuls och känsla styra, uppleva taktilitet och flöde.

När vi fyllt pappret valde var och en ett utsnitt av den tvådimensionella bilden för att förvandla den till en tredimensionell skulptur med konstruktionsmaterialet 4DFrame. En klurig uppgift som kräver såväl spatial förmåga som fantasi. Vi kopplade slutligen ihop våra konstruktioner till en framtidsmaskin där våra berättelser flödade fram utifrån det vi skapat tillsammans.

Det konstnärliga är så mycket materialitet, sinnen, förnimmelser, rörelse och kroppslighet. De erfarenheter vi gör utifrån det konstnärliga sätter sig i kroppen. Den kunskap vi erhåller i mötet med materialet och de skapande ögonblicken materialiseras utanför oss själva, på ett papper i linjer, former och skulpturer.  Väl synligt för oss alla som varit med i skapandet.

Vi kan stanna i upplevelsen men vi kan också dyka ner i vilka lärprocesser vi medverkat i. Utifrån reflektionen blir det tydligt att vi arbetat med perspektiv, geometri, programmering, konstruktion, teknik, materialitet, transformation, litteracitet, samarbete. Vi har också arbetat med konstnärliga överväganden, ljus och fantasi. Och vi har skrattat en hel del!

Tillsammans har vi börjat skapat gemensamma erfarenheter. Erfarenheter som jag tror kommer att mynna ut i begrepp, formuleringar och teorier om varför estetik och teknik behöver och berikar varandra i en flerdimensionell värld.

Ser så fram emot det fortsatta samarbetet – en minst sagt nervkittlande upplevelse kan jag lova!