
Samma lyckokänsla infinner sig varje gång jag går uppför stigen till den mäktiga byggnaden på bergets topp. En fästning med metertjocka väggar. Och hör och häpna en vallgrav. Nedanför breder Stockholms skärgård ut sig med hav, öar och måsar. Här i Ateljéhuset Redutten har jag min ateljé.
Ateljén är min skaparverkstad. Här samsas lera, dockhuvuden, lim, vax, saxar, batterier, makey-makey, muttrar, ekollon, slagmetall, motorer och borrar. De ligger där snällt tills jag behöver dem.
Boken Make Ink gav mig i höstas en kreativ kick att tillverka tusch av allt jag kunde hitta i naturen. Det bubblade, luktade, hälldes upp på glasflaskor i min ateljé. Jag var alkemist, häxa och uppfinnare – allt på samma gång. När första snön la sig övergick jag till att testa digital teknik med konstnärliga ambitioner varvat med att lyfta fram sköra embryon till smycken av spetsduk.
Konstnärliga processer har sin egen logik som jag förstår först efteråt. Under tiden är det bara att lyssna och lyda infallen, ett kreativt flow där tid och rum upphör. I den kreativa väven ingår också tvivel, sorg och sårbarhet. Mörkret ger sig tillkänna när kreativitetens strålkastare är påslagna.

Genom egen erfarenhet vet jag att det konstnärliga kan vara livsavgörande. Jag vill kunna förmedla det till andra med alla till buds stående medel; vetenskapliga argument, konst, praktik och erfarenhet. Därför tar jag tåget till Kalmar och Linnéuniversitetet en gång i månaden. Kursen Digitala och analoga berättelser är min fortbildning i estetik.
I ateljén surrar därför uttryck som mediering, distribuerad design, mimetiska principer och narrativ fiktion som får min hjärna att ömsom skrynkla ihop sig till ett russin och ömsom slå volter av glädje. Mellan de teoretiska resonemangen vrålar från högtalaren Lady Gaga, Amy Winehouse eller Freddy Mercury till min kropp: DANSA! Teorierna behöver dansa för att jag ska förstå.
Vissa saker processar jag över långa tidsspann som t ex min medverkan i Förskola21, Förskolepodden – vi pratar förskola eller som SETT-mässan i april. Det är egentligen så ofattbart läskigt (och roligt) att det hela behöver värka fram över tid. Jag ska föreläsa om Estetik i förskolan på SETT men också ha en slags ateljé där. Nu går jag och samlar stoff till föreläsningen och funderar hur jag ska utforma platsen där andra ska få uttrycka sig. Idag köpte jag 1380 svarta prickar och en prickig tunika. Hoppas de kan komma till användning.
Tio av de tjugo konstnärerna här på Redutten är involverade i ett Skapande skola-projekt som jag är projektledare för. Grupper med barn och elever från Vaxholm vandrar till bergets topp, möter en av konstnärerna och får uttrycka sin kreativitet i måleri, skuggspel, ljusverkstad mm. Att göra skillnad i en ung människas liv genom att möta det konstnärliga är stort.
Som alla med egen verksamhet fylls dagar även av pappersjobb, planera föreläsningar och workshops, möten, mail, uppdatera hemsidan, inköp osv.
När jag så släntrar nedför stigen från Redutten lämnar jag kvar min skaparhjärna på en av hyllorna. Den vilar tryggt bland lavar, plastankor, vax och slagmetall. Då kan jag gå hem för att baka bullar, klappa katterna, prata med mannen eller se på Första dejten på TV. Ja, helt enkelt vara en nästan helt vanlig människa utan min skaparhjärna.
I morgon blir det nya kreativa äventyr…
1 reaktion på ”Vad händer i ateljén?”
Eva, du inspirerar mig!